Skip to content

Hos oss tränar du i en lugn och avslappnad miljö

Racereport OCR-WC 3 km

En liten racereport från OCR-VM:s första dag

Lycklig och nöjd med darrande armar 20 minuter efter målgång…

Det var med lite blandade känslor som jag klev in på tävlingsområdet på förmiddagen idag. Fylld av förväntan och nervositet över vad som komma skulle, och samtidigt en oro för om min fot skulle hålla att dels springa på, men framförallt hur den skulle reagera på landningar, klättring med mera. Jag har helt enkelt inte vågat testa den förrän idag, allt för att inte störa läkningsprocessen i onödan.

Men med tanke på att det bara gått 4 veckor och 2 dygn sedan jag föll ner och stukade den och bröt vadbenet (det var helt av precis ovanför knölen på utsidan) är jag överlycklig och tacksam att jag bara kan vara här.

Även om jag var fast besluten om att jag skulle ta mig till VM när min fot såg ut såhär för 4 veckor sedan, måste jag nog erkänna att jag har tvivlat i omgångar under den senaste månaden.

Vädret var typiskt brittiskt, dvs 15 grader, grått och lite regnskurar då och då. Dessutom blåste det rätt kraftigt.

Efter att ha gått runt på området och rekat lite och tittat på hur de tidigt startande tog sig an hindren (snodde lite tekniktips där också) så närmade sig klockan till slut 11 och det var dags för start.

För att det inte ska bli för trångt på banan släpptes vi iväg i grupper om 14 löpare. Jag hade bestämt mig för att inte tokrusa även om foten kändes rätt bra att springa på idag. Så när starten gick satte jag iväg i runt 4.20/km-fart, vilket på 3 km är ganska långsamt. Men övriga i min startvåg tyckte tydligen det var högt tempo, så snart låg jag i ensam ledning med ca 5 meters lucka bakåt. Första hindret var 8 diken som man skulle hoppa över. Varje dike var ca 2 meter brett och riktigt lerigt. Här visste jag att landningarna skulle vara en riktig akilleshäl för mig. Men fokuserade på att landa jämfota och driva ner dubben i leran och det gick bra, även om jag blev passerad av ett par löpare.

Därefter följde några ganska lätta hinder innan en lite längre löpning tillbaka in mot eventområdet. Där väntade ett flertal tuffa hinder med mycket arm- och greppstyrka. Jag gjorde ett par tekniska misstag och fick börja om på ett par hinder med annan teknik men satte även dem på första försöket med den nya tekniken (lite långsammare men lättare teknik). Av de 26 hindren så fick jag göra om två stycken, varav det ena hade jag inte behövt göra om då jag ”flög över” mållinjen av misstag när jag föll ner redan på första försöket, men uppfattade aldrig att jag faktiskt hade klarat det eftersom jag inte genomförde det som jag själv tänkt mig.

Underarmarna blev stummare och stummare efterhand som grepp- och klättringshindren avlöste varandra, men snart såg jag målet och kunde till och med överblicka de fyra sista hindren och kunde konstatera att inget av dem borde vara något problem, vilket de inte heller var. I ren eufori kastade jag mig över den sista höga väggen och passerade mållinjen med uppsträckta armar och vrålande av glädje. Jag hade fixat det!!!

Min sluttid på 54 minuter är väl inte så mycket att skryta om (eliten vann på 24 minuter och snabbaste i min åldersgrupp hade 28 minuter), men idag var fokus enbart att ta mig runt och klara alla hinder och behålla mitt ”completion band” runt handleden. Men min tid räckte ändå till en 89:e plats i åldersgruppen 40-49 år av totalt 190 startande och 12:e svensk i den klassen. Av alla 1376 startande i VM blev jag 424. Inte helt fel med ett brutet ben…

Nu blir det vila och omladdning inför morgondagens 15 km lopp. Foten känns så pass bra att jag kommer starta om det inte blir någon dramatisk förändring i natt.

Nedan följer några filmklipp på en del av de hinder som jag tagit mig ann idag. Jag är inte med på något av filmklippen utan jag har själv filmat detta långt efter min egen målgång.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *