Press "Enter" to skip to content

OCRWC 15 km

Dagens Standard Course (15 km, 76 hinder) blev ett lerigt helvete. Konstant regn hela natten, tillsammans med regn varje dag de senaste två veckorna gjorde banan som gick över stora ängar till en enda lång lervälling. När vår åldersgrupp startade vid klockan 11 hade tävlingen redan pågått sedan klockan 8 och banan var väl uppsprungen. Det var mellan 5-10 cm lera överallt, och riktigt sugande lera som höll på att dra av skorna i var och vartannat steg.

Just den är bilden är tagen på arenan, men banan såg i princip lika dan ut hela vägen.

Foten kändes redan på morgonen sämre än inför gårdagen, men inte värre än att jag bestämde mig för att starta. Men efter ca 3 km lerlöpning började den protestera och efter ett riktigt tufft hinder där man skulle ha med sig en 25 kg tung sandsäck över flera leriga diken och under närmare 100 meter nät (krypande i lera) började den protestera än mer.

Jag försökte hålla igång och joggade sakta framåt men mellan 7-9 km var det mängder med vattenhinder där vi skulle simma, vada eller på olika sätt ta oss fram i vatten. Det blev till slut för mycket och kroppen blev allt mer nedkyld. Regnet som kom uppifrån gjorde det inte lättare att få upp värmen och torka till. Efter 9 km och 40 hinder kom jag fram till Stairway to heaven, två trappor formade som ett A där man ska klättra upp och ner på insidan enbart med hjälp av händerna. Med stelfrusen kropp och iskalla fingrar gick det helt enkelt inte att mobilisera krafter längre och jag valde till slut att kliva av och bryta tävlingen. Då hade jag 6 km löpning kvar och 30 hinder, med i princip alla svåra hinder från gårdagen kvar. Jag gick och joggade tillbaka närmaste vägen till målet med skakande kropp och en stor längtan till en varm dusch och torra kläder.

Men jag är ändå nöjd med mina insatser här på VM. Igår fullföljde jag mitt första mästerskap och idag gjorde jag i alla fall ett gott försök att lyckas. Nu några timmar efter målgång ömmar kroppen både här och där, och det blir inte många knop gjorde mer den här helgen. Men det värmer att se den där medaljen och armbandet från igår som bevisar att jag är den 87:e bästa OCR-löparen i världen på Short Course mellan 40-49 år, och då känns det helt ok att det ömmar lite.

Svensklägret fick även glädjas åt ett svensk guld i elitklassen då Karin Karlsson var snabbast av alla. Stort grattis till henne, som nu är både Europa och Världsmästare på långdistans.

Karin Karlsson var starkast och snabbast av alla tjejer idag och är nu regerande både europa och världsmästare. Bild från Karins instagram.

Nedan ett par filmklipp på ett par till av de hinder som fanns på banan. Igår klarade jag båda dessa. Idag bröt jag innan jag kom fram hit.

Be First to Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *